Mamma hjälpte mig ta ur väskorna när vi väl kommit till flygplatsen. Jag såg min omkring innan jag förde min blick mot mamma. Hon ställde ner den sista väskan och mötte min blick. Hon log och jag log tillbaka.

”Du har blivit så stor”, sa hon och kramade om mig.

”Jag ska inte flytta”, mumlade jag i hennes axel.

”Jag vet”, sa hon och backade. Tårar rann ner för hennes kinder. Hon började gräva i sin väska. ”Här, ta den här.” Hon drog upp ett inslaget, fyrkantigt paket och gav de till mig.

”Vad är det här?” Jag tog emot paketet och såg på henne.

”Öppna det så får du se”, svarade hon och torkade bort tårarna.

Jag tittade ner mot paketet och började dra i snöret och öppnade papperet försiktigt. En svart liten låda uppenbarade sig. Jag gav papperet till mamma och såg på henne.

”Öppna det”, sa hon lågt och viftade med ena handen.

Jag log lite och öppnade lådan. Ett litet silver hjärta visade sig. Jag kände en tår rinna ner för kinden.

”Grattis på födelsedagen”, sa mamma lågt och kramade om mig igen.

Jag borrade ner mitt ansikte i hennes axel. ”Tack”, viskade jag. Tårarna rann bara. ”Jag älskar dig.”

”Jag älskar dig också”, sa hon lågt och tittade på mig. Hon torakde bort mina tårar. ”Det är bäst att du går och checkar in nu så du inte missar planet.” Hon log. Jag nickade bara och försökte blinka bort tårarna. ”Men först”, sa mamma och tog den lilla lådan. Hon tog ut halsabandet. ”Vi måste sätta på det här först.” Hon flyttade undan mitt hår och satte fast halsbandet. ”Så.” Hon släppte tillbaka mitt hår och backade. ”Passar perfekt.” Ett litet leende spred sig på hennes läppar.

”Tack”, sa jag och log tillbaka.

Hon skrattade. ”Men nu måste vi ge oss av om du ska hinna med planet!” Hon lyfte upp två väskor och började gå. Jag följde efter.

Vi checkade in väskorna och letade sedan upp min gate. Vi ställde oss mot varandra. Jag såg att mamma var på väg att börja gråta; hennes ansiktsuttryck avslöjade ganska mycket.

”Ta det lugnt, jag kommer tillbaka”, skrattade jag och kramade om henne. ”Dessutom var det här din idé så lite får du tåla.”

”Ja, jag vet”, svarade hon. ”Du får lova att ringa minst en gång varannan dag så jag får lite uppdatering, okej?”
”Jadå, jag lovar på hedersord!” sa jag och höll ena handen mot hjärtat.

”Om du inte gör det kommer jag direkt åka till er och fråga hur det går. Jag vet vart du kommer att bo!” Hon log.

”Ja jag förstår”, skrattade jag. ”Men jag måste nog gå nu, hitta min plats och så.” Jag pekade mot en stor bildskärm som visade olika tider.

”Ha det så bra gumman, vi hörs.” Hon kramade mig en sista gång.

”Jag kommer ha en del av dig med mig”, sa jag och höll i silverhjärtat. ”Jag ringer när jag landat!” Med dom orden gick jag ombord på planet som skulle ta mig till London för att se min pappa för första gången på sju år.

 

---

 

Kapitel 3 är nu ute! Tyvärr kom det senare ut än jag sagt, den skulle ju vara ute igår... :(

Hur som helst har jag nördat Little Things hela kvällen och sedan sett på mina män på X Factor. Dagen har verkligen varit underbar...

 

Hur som helst, vad tycker ni om kapitlet? :')