Mark's Point of View

En stor och svart limousin rullade upp för uppfarten och stannade. Ur förarsätet klev en välbekant man ut med svart kostym och svarta glasögon. Dan Smith, min privata förare. Mannen gick och öppnade baksätet.

Jag gick fram och ställde mig framför dörren. ”Välkommen gumman!” log jag och höll ut armarna. ”Vad tycker du så långt?”

Alice klev ut med öppen mun; hon granskade huset länge. ”Är det här ditt?” frågade hon och vände till slut blicken mot mig.

Jag fortsatte le. ”Japp, allting är mitt”, svarde jag. ”Dan, can you please take the bags to her room?”

”Yes sir”, sa Dan kort. Han tog upp två väskor och gick in.

”Kom.” Jag sträckte ut handen mot Alice. ”Jag ska visa dig runt.” Hennes blick var ännu en gång på huset, men hon tog mig hand och vi började gå in i huset.

”Hur hade du råd med det här?” frågade Alice. Hon släppte min hand och började söka igenom olika rum. Hon stannade upp och såg ner mot marken. ”Varför har du aldrig ringt?” Sakta höjdes hennes ansikte och såg på mig; hon var nära att gråta.

Orden chokade mig, men jag förstod henne. ”Jag har inte kunnat”, svarade jag lågt och kliade mig i nacken. ”Din mamma och jag har haft små gräl och hon sa att jag aldrig skulle återvända. Vilket jag inte gjorde.”

”Men du kunde fortfarande ringa. Hon sa aldrig något om de.”

”Sant”, mumlade jag. ”Förlåt.” Jag gick fram och kramade om henne.

Tårarna började rinna. ”Jag har faktiskt saknat dig.”

”Men jag är här nu med dig”, sa jag och torkade bort hennes tårar. ”Inte ska du deppa nu. Tänkte ju att du skulle få se ditt rum.” Jag log mot henne.

”Visst”, svarade Alice och snyftade till. Och log lite.

 

Alice's Point of View

Pappa hade tagit min hand, men jag drog inte ur min som jag brukar göra. Jag ville att han skulle hålla min hand, skydda mig.

”Jag hittar det nog själv”, sa jag men kom på mig själv. ”Vart ligger det?”

Pappa skrattade och klappade mig på huvudet. ”Följ bara korridoren till vänster. Jag lovar att du hittar.”

Jag log snabbt innan jag gick för att leta upp rummet. Jag förstod inte hur pappa kunde bo så här flott. Och vad jobbade han som? Korridoren var inte lång och det fanns bara en dörr, om man inte räknar med en som ledde ut till trädgården. Den andra dörren var stängd och hade en skylt med mitt namn på sig; Alice Michelle Erixon och ett litet hjärta bakom. Jag log. Det visade att pappa faktiskt brydde sig om mig. Jag la min hand på handtaget och tryckte ner det. Dörren gled upp och ett starkt ljus trängde sig ut. Jag klev in och såg mig omkring. Ett stort fönster prydde motsatta sidan av rummet, en stor säng stod på ena kortsidan och en dörr fanns på den andra. Det fanns inte många möbler, men ljusa färger var det allt. Jag stängde dörren efter mig. En byrå stod bredvid dörren och ovanpå fanns en liten vas med blommor. Jag gick och satte mig på sängen. Det här var mitt nu. Jag skulle bo hos min pappa hela sommaren. Hur hade pappa råd med det här, och vad jobbade han egentligen som? Jag la mig ner och blundade. Det där skulle jag få fram till slut. Nu ville jag bara njuta av stunden.

 

---

 

Ännu ett kapitel är nu ute! :)

Ganska nöjd med det här... Och för er som undrar, Mark är Alice's pappa. Och ja, killarna kommer snart komma in i berättelsen, men lite längre får ni allt vänta ;)

Kan KANSKE komma ut med ett nytt kapitel ikväll, men får se. Måste göra en läxa också. :3