Kapitel 2 - Leendet
Mamma kom hem sent på kvällen. Hon vinglade runt i hallen på ostadiga ben. Hur mycket hade hon egentligen druckit? Hon stannade upp, stödjande mot väggen, och såg på mig med hängande ögon. ”Är du fortfarande vaken?”
Jag drog min morgonrock tätare omkring kroppen. ”Varför skulle jag lägga mig tidigt? Det är lov.”
Mamma flyttade sig till trappen, satte sig ner och drog händerna genom håret. Hon såg upp på mig med en lite mer vaken blick. ”Förlåt mig”, sa hon lågt och gnuggade händerna emot varandra. ”Det är klart jag vet att du har lov.”
”Hur mycket har du druckit egentligen?” Jag satte mig bredvid och la min arm om hennes axlar. Det stank sprit om henne. Jag ville inte ha en mamma som var såhär; gick ut på kvällar och drack.
”Inet mycket alls”, mumlade hon och kramade om mig. Jag besvarade kramen. ”Kan vi prata mer imorgon? Jag måste verkligen få sova lite.” Hon ställde sig upp och la en hand på mina axlar. ”Vi kan göra någonting imorgon om du vill. Bara du och jag”, sa hon och log.
Jag nickade. ”Visst”, log jag och pussade hennes hand innan hon gick upp.
Jag drog upp knäna till hakan och gömde ansiktet. Jag ville verkligen inte ha en mamma som var såhär. Dessutom hade hon pratat med min pappa utan att jag fått veta någonting. Helt plötsligt skulle jag åka till London där jag inte kände någonting och bo där under sommarlovet. Är det verkligen ett bättre sätt än att sitta hemma i sitt rum medan regnet öste ner?
En ensam tår trillade sakta ner för min kind. Jag torkade bort den och såg upp mot taket. Min pappa som jag inte sett på länge ville prata med mig och låta mig bo hos honom. Jag visste inte vad jag skulle känna. Visst hade jag saknat honom fastän vi inte träffats så mycket. Men jag kände ingen längtan efter honom.
Sakta ställde jag mig upp. Med tunga steg gick jag mot mitt rum och slängde mig på sängen. Livet var en komplicerad sak att leva för. Ibland var man så glad att man ibara tänker på bra saker, och ibland så depprimerad att man bara har negativa tankar att man inte ens vill leva...
Jag suckade, drog täcket över mig och blundade. Jag ville sova bort alla problem.
”Vakna!” Hela sängen skakades när mamma försökte väcka mig. Hon drog av mig täcket.
”Låt mig vara”, mumlade jag och letade efter mitt varma och sköna täcke.
”Jag sa att vi skulle prata idag och nu är det en ny dag!” Hon började dra i mina armar.
”Hur mycket är klockan?” frågade jag när hon lyckats dra mig upp i sittande ställning.
”Alldeles för mycket”, förklarade hon och satte sig bredvid mig. ”Du kommer väl ihåg när jag pratade om att du skulle bo hos din pappa över sommaren?”
Jag gned mig själv i ögonen och gäspade. ”Ja, du pratade om det igår”, svarade jag och blinkade några gånger för att kunna se.
”Om två dagar går ett flyg dit. Tror du att du skulle hinna packa tills dess?”
”Vänta en sekund”, sa jag och höll ut händerna framför mig. ”Berätta lite mer om varför jag ska åka dit. Och varför har jag inte fått veta någonting förrän nu?”
”Okej”, svarade mamma lugnt och andades in. ”Du har inte fått veta någonting för det skulle bli en överraskning till din födelsedag. Jag föreslog det så att du och din pappa kan få lite kvalitetstid med varandra eftersom ni knappt setts på några år.”
”Men hur kom ni ens på den idéen?” Jag såg på henne med öppen mun.
”Det var faktiskt han som tog kontakt först.” Hon log brett.
”Vart var jag då?”
”I skolan. Vi har planerat sedan mars faktiskt. Han har också bestämt vad ni ska göra när du väl är där nere”, sa hon, fortfarande med ett brett leende på läpparna.
Hon klappade mig på axeln och gick ut. Jag satt kvar på sängkanten och stirrade tomt framför mig. Dom hade planerat allting. Jag skulle få se min pappa i London. Bo med honom. Jag smålog.
Jag har nu skrivit klart kapitel två! :)
Vad tycks?
Avslöjar lite nu, men senare kommer kapitlen ha med killarnas låtar att göra. Exempel; What makes you beautiful, One thing, I want och så vidare...
Ett till kapitel kommer ut idag! Glad! Har biljett till deras konsert den 8 maj i Stockholm nästa år, dom är med på X Factor ikväll och Little Things videon kommer ut ikväll. En dag jag kommer komma ihåg! :')