Vid frukosten dagen efter tänkte jag fråga vad det var pappa egentligen jobbade med.

”Pappa?”

Han såg upp från tidningen som låg på bordet framför honom. ”Mm?”

”Vad jobbar du med?” Jag såg ner i min skål och rörde om med skeden. Jag gillade inte fil, men hade ändå tagit det. Ärligt visste jag inte heller varför. När pappa började prata såg jag upp på honom.

”Tack för att du påminde mig!” sa han och log brett. ”Är du sugen att följa med mig på jobbet och äta middag med dom?”

Jag höjde ögonbrynen. ”Men var är det du jobbar med då?”

”De får du se då”, sa han och flinade. Han tog en tugga på sin macka och såg ner i tidningen igen. ”Vill du följa med?”

”Visst”, svarade jag och tog en sked av filen. En äcklig känsla fyllde magen; jag ville verkligen spy av själva smaken men svalde och la ner skeden. ”Vilken tid ska jag vara klar?” Jag gjorde i ordning en macka istället.

”Själva middagen börjar vid fem. Men om du vill kan vi åka dit lite tidigare så kan jag visa dig runt? Det tar inte så lång tid att åka dit. Kanske, fem minuter eller så.” Han tog en tugga av mackan och bläddrade.

”Jag kan vara klar till kvart över fyra?” sa jag och tog en tugga av mackan. Smaken från filen fanns fortfarande kvar i munnen. Jag tog snabbt en till tugga.

”Det låter bra de”, svarade pappa och såg upp. ”Om du ursäktar måste jag fixa med lite saker.” Han log och ställde sig upp för att gå ifrån.

Kvar satt jag och åt lugnt på min macka. Tidningen pappa läst i innan låg kvar på bordet så jag sträckte mig fram och tog den. Den låg uppslagen på något mord. Någon hade blivit mördad i Edinburgh. Jag rös och bytte snabbt sida. Skräckfilmer, blod och äckliga saker som innehöll blod och sår hatade jag verkligen. Jag bläddrade snabbt igenom tidningen och stängde den sen. Jag läste inte ofta tidningen. Det fanns aldrig någonting som intresserade mig tillräckligt.

En gammal dam, med svart hår uppsatt i en knut och en röd klänning, kom in med en liten röd balja. Hon såg ut att vara från spanien.

”Vem är du?” frågade jag och kände mig genast oartig.

”Jag är husets städerska”, svarade damen och började duka av bordet.

”Jaha”, sa jag kort, ställde mig upp och sköt in skolen. Jag gick till mitt rum, men kastade en sista blick på damen. Hon la ner tallrikar i sin lilla balja.

Solen sken in genom fönstren i mitt rum. Jag drog för gardinerna och kastade en blick på min klocka vid nattduksbordet; de röda siffrorna visade 12;37. Vad skulle jag göra tills vi skulle åka iväg? En liten blixt for upp i huvudet; jag kunde ju ta ett bad. Ett långt, långt bad och bara njuta...

Två timmar efter var jag klar med mitt bad.

”Alice?”

”Ja?” sa jag och virade en handduk runt kroppen.

”Är det okej om vi åker vid fyra istället? Jag måste komma dit lite tidigare.”

”Jadå, det är okej.” Jag släppte ut håret från min knut och gick ut ur badrummet.

”Jag ska bara iväg en snabbis. Kommer snart!” Ytterdörren stängdes.

Jag gick in på mitt rum och satte mig på sängen. Klockan visade 14;58. Pappa var ute ur huset och vi skulle inte åka förrän en timme.

Vad var det han jobbade med egentligen? Jag hade inte sett någonting i huset som berättade det. Nyfiken var jag allt. Om en ynka timme skulle jag få veta. Och på samma gång få lite mat, magen var superhungrig!

Ännu ett kapitel ute! :)

Kan lova att i nästa kapitel kommer minst en av killarna in... och så avslöjas det vad egentligen Alice's pappa jobbar med.

Ett nytt kapitel kommer kanske ikväll, beroende på om jag har tid eller inte. Annars finns det ute imorgon. :)

Vill också tacka för kommentarerna jag får!